Vitterklippens Kennel

(Månadens medlem december 2009)
Erfaren uppfödare, kennelkonsulent, utbildad instruktör inom SBK samt valpkursinstruktör vid hundskolan i Sollefteå. Somliga har hundarna som en hobby medan andra, som Ulla-Britt Norgren, har hundar som en livsstil.

- Jag har alltid älskat hundar, de har alltid stått i centrum i mitt liv, berättar Ulla-Britt med ett leende.

Att hundarna stått i centrum i Ulla-Britts liv råder det ingen tvekan om. Hon har fött upp ett flertal hundraser sedan 1979, har otaliga utbildningar inom hunderiet och en hel del tävlingsmeriter.

- Att föda upp hundar har alltid varit min dröm.

1979 slog drömmen in då Ulla-Britt hade sin första kull, en kull Cavalier King Charles Spaniel, som följdes av två schäferkullar. 1982 fick hon sin första Hovawartkull, en brukshundsras som hon tävlade i både bruks, lydnad och utställning. Ulla-Britt blev först inom Hovawart att få Svenska Kennelklubbens uppfödarpris (-94)och hennes uppfödning av rasen har resulterat i 7 korningsdiplom, flera tjänste- och bevakningshundar samt 3 draghundschampions. Ett flertal kennlar har byggt vidare på hennes linjer, bland annat Elliegårdens kennel.

Kennelprefixet Vitterklippens, som har sitt ursprung från berget bakom hennes hus, fick hon registrerat 1984.

Australisk terrier kom hon i kontakt med under en parningsresa, med en Hovawarttik, till Finland. Hon mötte rasen hos en uppfödare som födde upp både Hovawart och Aussies och hon föll.

- Jag blev charmerad av denna lilla men robusta ras. De är verkligen stora hundar i små förpackningar.

1985 föddes hennes första Australisk terrier kull. Ulla-Britt var en av de första i norden att föda upp den röda färgvarianten av Australisk Terrier, då Blue and Tan ansågs vara den korrekta färgen. Det blev rätt mycket uppståndelse över kullen.
Efter dotterns födsel 1987 tvingades hon sluta med sin uppfödning av Hovawart då hon inte längre hade tiden och möjligheten att meritera sina hundar vilket gjorde det svårt att motivera sina egna valpköpare att meritera sina hundar. Hon kände dock att hon ville ha en annan ras än bara Australisk terrier:

- Efter hoffarna ville jag ha en medelstor hund som komplement till Aussierna, och valde då Irish Soft Coated Wheaten Terrier, Softisar, eftersom jag kommit i kontakt med rasen hos Jeanette Vågberg, kennel Candoits, tidigare kennel Movin On och fastnat för rasen. Softisar hade jag tills jag blev allvarligt sjuk 2006 och tvingades då välja; Aussierna eller Softarna. Jag valde Aussierna, berättar hon.

Australisk terrier kommer från Australien och användes främst som hjälpredor för att hålla omgivningen fri från råttor och ormar. Idag är Aussien en ren sällskapshund som dock kan användas till det mesta. Långa promenader, agility eller blodspår, inget är för svårt för denna robusta ras. Aussiens mentalitet och styrka är en av anledningarna till att det är just Aussien som fått hänga med sedan mitten på 1980-talet, något som Ulla-Britt är glad över.

- Det har varit otroligt spännande att följa rasens utveckling då det hänt otroligt mycket sedan jag skaffade min första Aussie tills idag.

Ulla-Britt anser själv att hon har haft tur med sin uppfödning och sina hundar, då de varit friska och levt länge. Hennes inställning till hundarna och hunduppfödning är antagligen en bidragande orsak.

- Målet med min uppfödning är först och främst friska hundar med ett sunt temperament. Men om de skulle bli exteriört tilltalande så är det självklart inte så dumt det heller. Jag avlar aldrig på individer eller kombination från vilka jag själv inte vill behålla en valp efter, säger hon med eftertryck.

Ulla-Britts uppfödarskap har resulterat i ca 86 hundar med en titel, ( Championat, korning, Tj-hundar korade mm) uppfödda eller upptävlade av mig. Visst tycker hon att det är roligt, säger hon, men hon betonar också att utställning är ett sätt att bedöma hundens extriöra fördelar och inte en tävling på blodigt allvar. Jag har själv sett hur raser genom åren förändras.

- Jag har aldrig riktigt förstått mig på tävlingshysterin inom hundvärlden och att en hund bedöms enbart utifrån dess meriter. Ingen hund förlåts så stora brister som en hund med bra meriter och det har jag aldrig förstått. Jag har trots sparsamt tävlande rätt bra meriter. Men livet är vardagen med hundarna och det är där det måste fungera och det är där man ser vilka hundar man har. Mina hundar lever ett tufft och aktivt liv.

Hon syr också en hel del hundtillbehör så som hundtäcken, hundhalsband samt andra hjälpmedel. En del sys för eget bruk men det mesta sys för försäljning. Genom åren har jag uppmärksammat ett problem som många brottas med. Renrasig som blandras men företrädesvis små raser och det är skvättande småhundar. Ett problem som många ser som genant och skamfullt. Hon hjälper dessa ägare och hundar genom att sy skvättskydd till dem. -Jag vill att ägarna skall kunna ta med sin hund och vara välkommen dit de går, trots detta problem och visa att man själv tar ansvar för sin hund. Tyvärr är det många som elakt komenterar dessa ägare som inkompententa, dåliga ledare osv men själv anser jag att det är ett problem med många bottnar. När man uteslutet sjukdom kan man pröva att träna sin hund med skvättskyddet på men tyvärr är det ett svårt beteende att komma till rätta med och då blir skvättrskyddet en bra lösning. Men man måste använda det med respekt och ansvar och det får aldrig någonsin bli en ursäkt för att inte rasta sin hund.

Hundarna tar upp en hel del av hennes fritid då de är familjemedlemmar och en viktig del i hennes och hennes familjs vardag.

- Jag älskar att ta med hundarna på långa promenader i skog och mark. De är en del av vår familj och behandlas därefter. De finns alltid runt mig och med mig. Det enda negatova hon kan komma på är städningen. För efter en skogspromenad ser det ut som ett grustag inne och på vintern som ett sjöslag.

© sara.norgren@telia.com